Jag har försökt att skriva detta blog inlägg i flera dagar nu men så fort jag börjar skriva så minns jag händelsen och den vill jag inte att någon ska behöva uppleva som är en sån djurvän som jag är ...älskar mina djur över allt annat på denna planet.... ja ilf så , det började med att vi var ute med hundarna i skogen och en av våra hundar skulle hoppa över ett träd som hade ramlat och gjorde typ en kullibytta men hon fortsatte springa sen så vi tänkte att det inte var så farligt men antagligen så bröt hon svansen i den händelsen och en liten pytteliten bit av svans benet hade gått av och kommit ut som en liten tagg på sidan av svansen (detta är då vad vetrinären tror har hänt) sen så har antagligen det hålet börjat skava så att sprickan blev större och större och helt plötsligt när jag och mamma satt i soffan så såg vi att hon typ gnagde på svansen och sen pep till så jag kollade svansen och kände något hårt jag trodde först det var typ bajs som hade fastnat och torkat det tog mig några sekunder att fatta att det jag hade mellan mitt pekfinger och tumme var en del av hundens svans , jag hade asså en bit av hundens svans sklett i handen .
Som tur var så var både mamma och pappa hemma för jag flippa totalt jag bara skrek och kände hur tårarna kom ..vi åkte såklart fort som fan in till vetrinären ... vi satt i väntrummet i en evighet kändes det som innan vetrinären kom ut och berätta för oss att ja det var som vi då trodde hundens svans som hade kommit ut ...jag fick sätta mej ner för jag trodde jag skulle svimma , jag fick ingen luft och allt bara snurrade (detta visade sig vara en panikattak senare) .
Efter att ha röntgat svansen så kom vetrinären fram till att dom måste amputera delar av svansen.
Vetrinären sa då att han faktiskt hade vart med om detta själv fast med sin katt som hade ramlat från fönsterbrädan och brutit en del av svansen som sen hade sprukigt upp så dom fick amputera kattens svans.
Man tycker ju att hunden typ borde skrika eller ilf visa att något är fel men det gjorde hon inte försen hon bet i den och det var la tur som fan att vi kollade vad det var.
Hundar tål ju olika smärta som vi människor så vår hund har nog en hög smärttröskel som heter duga.

Nu är hon hemma efter operation och så och såret läker hur fint som helst men hon verkligen avskyr den tratten hon måste ha runt halsen för att hon inte ska slicka och så på stygnen så det blir en infektion

Här kommer en liten före och efter bild .

"Peppar peppar ta i trä" kanske att livet äntligen börjar se lite ljusare ut...Mamma har äntligen gjort sin hals -operation och nu väntar vi bara svar från provsvaren men hon mår redan mycket bättre och det har bara gått några dagar sen operationen så det ser ljust ut på den fronten. Jag och andra sidan har inte fått komma till hjärtspeciallisten ännu men min husläkare har skickat en remiss så det är ju bara att oroligt vänta och försöka att inte tänka det värsta men det e svårt...kämpar vidare. XoXo